29 augusti, 2013

Bästa familjen!

Idag åkte jag med tåget till Örnsköldsvik för att jobba och det kändes otäckt i magen när jag klev upp på perrongen där en ung kvinna blev skjuten i sommar. Så hemskt. Det gick i alla fall bara fint att jobba och när jag hade bilat tillbaka till Umeå med min chef så väntade cykeln på mig. Bara att trampa på järnet i ca 35 minuter så kom jag hem till min fina familj. Olivia hade hämtats på förskolan av min pappa på förskolan och fått middag hos honom och Kerstin, medan Amanda hade blivit hämtad av min mamma och fått middag där. Tack snälla för hjälpen! 

Umeås nya och fina tågstation som tyvärr fick en trist start

När jag nästan kommit hem så cyklade jag ikapp det här sällskapet. Olivia gillar att åka skrinda så det är roligt att pappa och Kerstin använder den som transportmedel åt henne :)

Nu sover äntligen tjejerna, som båda var trötta och gnälliga sötskruttar ikväll. Jag ska nu diska undan, styrketräna med min lillebror (hej DAG 1!) och därefter prata med min kära vän Ina på Skype. Kram på er!

2 kommentarer:

  1. Det är lyx att ha en familj som vill och kan hjälpa till med dagishämtningarna! Våra tre flickors farfar, farmor & farbror turas om, varje fredag, med att hämta dem strax efter lunch. Inte bara ger de oss möjlighet att jobba ikapp på kontoret, (då jag och min man turas om att hämta vid 15) utan de får även bygga en ännu närmare relation till sina barnbarn/syskonbarn! Vi har nyss kommit igång med dagis samt jobb och det är en intensivt rolig period :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med! Det är verkligen intensivt och man får pussla fram och tillbaka, men så himla roligt det är samtidigt! Kram på er och lycka till med allt!

      Radera